So grab this statement

And read between the lines
I'm walking on an edge
That's how I stay alive
I need a fix now 
The pills I have to take
It helps me live a lie
and blinds all my mistakes.

Im doing good, i promise

Jag vet att det är svårt, jag vet att det gör ont. Och det är bara tre ord. Det gör ont. Nej det gör inte bara ont. Det är så mycket värre. Det är inte bara den värsta smärtan jag någonsin känt i mitt liv. Det är värre. Det är för mycket värre. Jag skulle kunna sitta och prata om det hela mitt liv med dig, men du kommer aldrig ändå förstå hur ont det gör. Du kommer aldrig förstå den smärta jag känner. Det finns bara inga ord för det. Det är olidligt och jag faller ner hela tiden för jag kan bara inte stå ut med smärtan. Inget kan ta bort denna smärta, inga värktabletter i hela världen kan ta bort den smärta som finns inom mig.Jag bara skriker till hela världen snällaaaa ta bort denna jävla smärta, jag ger allt jag har, ta allt ni behöver. Bara så jag kan komma bort från smärtan för den är där hela tiden. 

Det är inte ens borta när jag sover längre. Jag brukade kunna sova och komma bort från det, men inte längre. Det är en ständig smärta och du kan aldrig gömma dig eller springa ifrån den. Det gör så ont. 

Men jag tror ändå att det kommer att försvinna. Jag tänker aldrig sluta hoppas och jag kommer aldrig sluta kämpa för jag vet att detta kommer jag klara mig ur. Jag är så jävla säker. 

Det verkar så hopplöst nu. Men jag vet att det kommer att bli bättre för jag har varit med om detta så många gånger och jag har alltid hittat en väg ut ur en depression. Jag har varit på så många mörka platser och jag har alltid kommit ut. Jag vet att vi hittar solsken snart. Vi behöver bara hitta en väg ut ur denna ruttna plats vi nu fastnat i. Det kommer inte bli lätt, men helvete, jag är så säker på att vi kommer att göra det.

Här är en sak som folk inte förstår som jag gärna vill ta upp.

Grejen med att ha en ångest relaterad sjukdom är det att den går oftast hand i hand med många andra psykiska sjukdomar. 

Jag säger inte att bara för att du lider av det här, måste du lida av det där. Absolut inte.

Men många människor jag har pratat med har även lidit och blivit diagnoserad med andra psykiska sjukdomar med tiden. Inte bara till exempel panik ångest eller social fobi.

Det är nog kanske det värsta med ångest sjukdomar. Alla sitter fast i varandra och personligen för mig, känns det som jag ska gå genom varenda en. 

Det är det som får det att kännas så hopplöst rätt så ofta. Det känns ändlöst. Det är en ond cirkel du går igenom och du hittar inte ut. Det blir verkligen svårt att bita ihop ibland och att vara stark känns omöjligt.

Vad jag vill få ut av det här inlägget är väl egentligen att folk ska förstå ångest är inte bara ett ord och en känsla. Det är en hel värld, vissa står bara vid dörren och tittar in, andra är totalt förlorad i ångestens värld. Men hur läget än är, måste man lyssna när folk berättar om sina känslor. Jag har blivit ignorerad och skrattad åt några gånger när jag försökt på allvar berätta att nu ligger jag verkligen lågt ner och det har haft sina konsekvenser. Det om någonting får en att sjunka. När folk inte lyssnar när man ropar på hjälp. Folk med ångest är oftast väldigt känsliga och vi tar alltid åt oss vad folk än säger fast vi inte vill. Det är så vi är bara men fast vi verkar helt orimliga är det så viktigt att lyssna.

Har haft en mysig jul i år med kanske alltför mycket choklad. Nu är det bara att vänta inför nyår firandet och även min lilla gulle som fyller 18 samma dag. Fira hårt ska vi göra! <3

attack

Jag är så rädd att jag mår illa, jag vill bara spy.

Jag känner hur min hals pulserar och den pulserar hårt.

Det känns som mina lungor har blivit punkterade och när jag försöker dra in luft så händer ingenting. Jag kvävs.

Mitt hjärta ger ifrån sig kramp slag.

I magen är det ett stort sug och jag måste ligga i fosterställning för att kunna andas.
Att försöka stå går inte, jag bara faller ihop.

Det är en domnande smärta i hela min kropp och jag vrider och vänder mig i ett desperat försök att få den att gå bort.

Min kropp skakar till lite på utsidan men på insidan känns det som jag är i mitten av en jordbävning. 

 Jag har ingen kraft. All kraft går till att försöka överleva. 

Överleva ännu en attack som jag så många gånger varit med om men som känns lika nytt varje gång.

Man tror man lär sig efter alla år att det bara är en panik attack men det gör man inte. Det är lika hemskt varje gång och du är lika säker varje gång att det här är dina sista minuter.

Det enda du tänker på är vem du ska ringa och säga hejdå åt före du dör nu för du är så jävla säker på att du inte klarar dig ur det här den här gången. 

Det gör bara så ont.