attack

Jag är så rädd att jag mår illa, jag vill bara spy.

Jag känner hur min hals pulserar och den pulserar hårt.

Det känns som mina lungor har blivit punkterade och när jag försöker dra in luft så händer ingenting. Jag kvävs.

Mitt hjärta ger ifrån sig kramp slag.

I magen är det ett stort sug och jag måste ligga i fosterställning för att kunna andas.
Att försöka stå går inte, jag bara faller ihop.

Det är en domnande smärta i hela min kropp och jag vrider och vänder mig i ett desperat försök att få den att gå bort.

Min kropp skakar till lite på utsidan men på insidan känns det som jag är i mitten av en jordbävning. 

 Jag har ingen kraft. All kraft går till att försöka överleva. 

Överleva ännu en attack som jag så många gånger varit med om men som känns lika nytt varje gång.

Man tror man lär sig efter alla år att det bara är en panik attack men det gör man inte. Det är lika hemskt varje gång och du är lika säker varje gång att det här är dina sista minuter.

Det enda du tänker på är vem du ska ringa och säga hejdå åt före du dör nu för du är så jävla säker på att du inte klarar dig ur det här den här gången. 

Det gör bara så ont.