empati,människor?

dom bara rinner och rinner,tårarna.Att höra så starka&fula ord av den människa man ser mest upp till, ens egen hjälte, tar verkligen i.Tänk,att jag faktiskt var nöjd med mej själv efter att ha kämpat&fightast mot demonerna och övervunnit några av dom, och sen vara tillbaks till noll igen efter 3 korta meningar. Jag föstår att folk kanske kan tycka skit om mej, visst, vet man inte vad panikångest innebär och hur vi människor fungerar som har det, händer det att man missförstår oss. MEN jag tycker endå man ska visa empati för dom som går genom nåt sånt.Det sista dom behöver höra är att dom inte duger, att dom inte kommer klara sej och att dom inte har nån framtid.
Jag känner mej bara tom och värdelös igen.Jag var faktiskt redo att ge allt den här gången,riktigt ta tag i panikångesten och kasta den käpprätt åt helvete, men så på 60 sekunder ändrades allting, jag är tillbaka på noll.