Som ni vet om ni läst min blogg blev jag diagnoserad med panikångest för 4 år sen,dock är det 6 år sen jag började känna av det.
Jag har ingen aning hur första gången ångesten kom var.
Det ända jag minns är att jag grät hela tiden, klarade aldrig av att vara på morgonsamlingar i skolan eller åka på utflykt ifall det inkluderade en buss resa.
Jag minns också att när jag börjat känna av ångesten blev jag super deprimerad.
Det var en jobbig stund i mitt liv men jag kom undan.
Ju äldre jag blev desto värre blev min panikångest och till sist hade jag även utvecklat Agorafobi,som är en fobi sänd från helvete.
Detta år har verkligen varit tufft och jag har många gånger funderat om det inte är bäst att bara göra slut på allting, bli kvitt ångesten och äntligen få vara fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar