Never let the fear of striking out keep you from playing the game.

Fören jag säger nånting kommer jag säga PEPPAR PEPPAR

men jag har börjat må så jäkla bra på sistone.

Herregud, igår hade jag knappt nån ångest , jag kunde göra vad jag ville, jag kände ingen rädsla över nånting.

Jag ska börja försöka ta tillbaks alla saker panikångesten tog av mej under dom här åren, men jag kommer inte bråttom med det heller, jag behöver tid att få tänka igenom allt och bli van med att inte behöva känna rädsla hela tiden.

Det är så sjukt, igår i skolan kom domdär förbannade känslorna '' jag e vinglig.jag kommer svimma.jag kommer dö'' men jag var ändå helt lugn och fortsatte med det jag gjorde.

Jag är jävligt stolt över vad jag gjort, människor kanske inte märker nån skillnad men jag gör och de är de som är huvudsaken.

Hinner inte skriva mera nu, ska ställa mej iväg till emilias och ha lite tjejmys :)