JEPP, rubriken säger allt.
Jag är påväg tillbaka till livet
och det känns så jävla bra!
De senaste veckorna har varit underbara, jag har varit så glad hela tiden.
Ångesten har inte plågat mej konstant.
Känns verkligen som det är inte panikångesten som har mej runt lillfingret längre, det är andra vägen, jag behöver bara komma på ett sätt att putta bort den.
Jag är inte frisk än, jag har fortfarande svårt men jag känner hur jag snart kommer kunna besegra den lilla skiten kallad panikångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar