Jag är så, så otroligt frustrerad.
Jag kämpar,jag slåss, jag försöker, jag segrar men ändå lyckas jag aldrig tillräckligt.
Min ångest har varit ett helvete under sommaren och hösten men jag fick till slut nog, tog första steget,gick till läkaren,fick medicin och efter en stund började allt kännas så mycket bättre och mitt liv började ljusna.
Jag trodde vi hade hittat rätta medicinen som skulle hjälpa mej komma över denna löjliga sjukdom och jag inte skulle behöva slåss länge till.
Jag kom längre och längre upp för varje dag som gick.. well i alla fall tills nästsista trappsteget gick sönder och jag föll ner i en ny grop, OCD gropen.
Där låg jag ihopkrupen med händerna för ansiktet och vägrade röra,se eller prata med någon.
Jag var så illamående, jag ville inte andas för jag kände hur baciller fyllde upp min kropp och hur jag så småningom skulle bli sjuk och dö för att jag rörde förorenade saker som jag inte skrubbat och tvättat före.
Detta är ett perfekt ställe för Agorafobin att krypa in på också och när den väl kommer, då virar den sej runt mej och låter mej absolut inte gå.Den kedjar fast sej vid rumsgolvet tillsammans med mej och varje gång jag försöker mej ut drar den mej tillbakas och håller mej fast där i sitt grepp.
Det är så frustrerande, jag tappar en etikett men blir stämplad med en annan på direkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar