Börjar närapå botten idag, men dagen är snart över, jag ska klara mej.
Jag tror att ju mera motgångar jag möts inför, ju starkare blir jag.
Jag behöver motgångar, jag behöver gråta i ren panik och bara vilja ligga i graven för att inse att lilla jag också har en mening här. Jag behöver sjunka för att sen kunna sprida mina vingar och flyga och visa att jag faktiskt klarar mej.
Jag vet att jag ska snart få ta tag i skyffeln och påbörja att fylla den jävla grop jag så många gånger trillat ner i.
Det är en stor grop, jag menar den är praktiskt taget ner i helvete så jag behöver tid men
snart ska den inte finnas mera, all bedövade smärta kommer blåsa bort och jag kommer att få le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar