Finns lättare vägar att gå men bror jag vägrar ta dom.

Jisses, vad skönt allt börjar bli. Ljusare, finare, varmare. Trodde nog aldrig jag skulle slippa hit, hit till denna punkt. Trodde jag skulle ge upp, jag var säker på att mitt liv var påväg att ta slut. All energi gick till mitt monster och jag var bara en mörk klump. Jag kan inte fatta att jag klarat mig ur det värsta. Jag har sån jävla tur. Mitt tvång höll på att ta livet av mig, jag kunde inte sova, jag kunde inte äta, jag kunde knappt tänka. Allt handlade om att hålla bort den hemska ångesten. Det är det ända jag minns från hösten, allt annat är som bort blåst. Jag ser bara mörkt när jag tänker tillbakas.

Nu är det bara framåt, vid sjukhus tiden var nog botten nåd för min del men jag klarade det, jag lever och mår bättre. Jag kommer bli frisk, inga tvivel om det!