blessed with a curse

Kollade datumet och märkte att snart är det ett halvår sen jag blev inskriven på sjukhus. Jisses vad tiden har gått. De känns som att de var igår jag satt i bilen på väg dit. Jag tror de var värsta dagen i mitt liv och jag minns allting så otroligt bra. Jag mådde för jävligt och var så ensam. Jag grät, grät och grät. Jag ville bara hem och krama om allihopa en sista gång och sen få dö och slippa allt lidande. 

Men jag led genom det och allting blev ju så mycket bättre. Jag slapp mina tvångshandlingar. Mina tvångshandlingar var på väg att ha ihjäl mig. Jag var så sjuk och tänkte aldrig efter. Jag tänkte aldrig efter när jag hällde klor över hela min kropp, mina händer,mina fötter, mina naglar. Jag tänkte aldrig efter när jag putsade frukt med desinfektions trasor. Jag tänkte nog inte heller efter när jag skrubbade sönder mina händer varje kvart. 

Jag levde i ett rent helvete. Jag hatar vad jag har gjort, jag hatar att jag har förstört min kropp. Men jag är ändå nöjd, jag skäms inte att berätta vad jag gått genom. Jag kämpade, jag föll, jag blev självdestruktiv. Men jag har stigit upp, försökt skita i ångesten och fortsatt. Jag är stolt som fan över mig själv! Jag har blivit en sån bättre människa. Jag är glad att jag har gått genom detta, jag är starkare och mognare och jag hoppas jag kommer kunna hjälpa andra i framtiden.