Mr. Moon, maybe your time is coming.

Tänk er att ni sitter på ett plan, tänk er att ni är otroligt höjd rädd, ni skakar redan av rädsla.  Tänk er att en flygvärdinna kommer snubblande upp till dig, tar i dig, för dig till flygplansdörren, går iväg och spänner fast sig och öppnar dörren med ett tryck. Du flyger ut i en sån kraft att det känns som din hud är på väg att rivas bort från din kropp och trycket i ditt huvud är för jävligt. Du känner dig desorienterad och på samma gång en väldans orättvisa. Varför jag? Du ser vingarna på planet som nu försvinner bland molnen. Du är ensam och störtar mot marken. Du har svårt att få in luft och du hyperventilerar. Du känner tårarna och hopplösheten. De finns inget mera att göra. Du ser bara marken komma närmare. Du tänker på din familj och allt du aldrig hunnit med i livet. Du blir yr, du blir spyfärdig och du vill bara bort från allting. Du vill ligga i din säng med ett varmt täcke om dig och krama om din älskling. Tanken på att du aldrig får det mera ger dig sån ångest att du känner din själ som vill ut ur kroppen. Skinnet trycker, ditt huvud värker. Du känner hur allting håller på att spricka. Du ser marken komma närmare och närmare för varje gång du öppnar ögonen och du vet att snart är allting slut. Gör det här dig illa till mods? Bra. 

Folk har tydligen svårt att förstå vad panikångest innebär. 

Det här är panikångest.

Allt det vi känner är på riktigt. Det ända som skiljer åt är att vi ligger i soffan och kollar tv, är ute på stan eller hänger med vänner när paniken slår till.

Vi hittar inte på någonting. Vi vill inte ha uppmärksamhet. Det ända vi vill ha är tröst, kärlek och förståelse.

Det jag vill är att sprida kännedom. Panikångest är verkligen den dolda sjukdomen fast många lider av den.

Folk med panikångest anses ofta vara lata, egoistiska idioter.

Kalla mig lat om du vill men det är en ständig kamp och man är på helspänn hela tiden. 

Det är ingen jävla dans på rosor, det är som att gå på brännheta nålar och du ser inget slut på det.

Förlåt att jag blir deprimerad. Jag är inte starkaste personen i världen och jag bryter ihop ofta. Det är en mardröm som tar all energi ifrån dig. Varje dag, samma visa. Du vaknar med ångest och somnar med ångest. Snälla, visa respekt och förståelse för sjuka människor och sluta uppföra er som rövhål! 

xoxo.