Idag hade jag en sån aaahaa-upplevelse så jag nästan trilla av datastolen.
Jag har märkt hur mycket press jag lägger på mej själv för att kunna uppnå andras drömmar, att liksom behaga deras behov.
Inte undra på varför jag känner mej så sliten o trött.
Jag måste sluta att lyssna på dom som igentligen bara snackar skit och jag måste sluta uppfylla deras önskemål, eftersom dom inte vet ett skit om vad som är bäst för mej i just denna stund.
Jag måste sluta lyssna på all negativitet som kommer från höger och vänster och om hur skör min tråd håller på att bli.
Det hjälper ju inte ett dugg. Det hjälper inte att stå och säga att jag är efter, att jag är håller på att åka ner i gropen som jag ständigt försöker kravla mej upp ur, tro mej, det är jag mer än medveten om.
Jag vet att jag är efter med skolan och sånt, med det är inget jag kan göra åt just nu, jag bad aldrig efter panikångest och att jag plågas av ständig ångest är straff nog.
Jag tycker inte det är rättvist att bestraffa nån för nåt som dom inte rår för.
Stöd är det dom behöver och beröm för att dom varje dag står ut med sånt helvete som inte kan ses från utsidan(nu talar jag för alla psykiska sjukdomar)
Jag kommer sluta fösöka förstå mej på dessa oempatiska människor som bara pratar bullshit, dom gör mej bara ledsnare.
Dom kan bara klaga på de saker jag inte gör, dom lägger aldrig märke till de saker jag faktiskt utför med tårarna ner rinnade för kinderna.
peeaacee
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar