Blev så förvånad när jag fick meddelanden av massa folk igår på facebook om hur dom läst min blogg och blivit rörd av den och hur vissa kunnat känna igen sej i det jag skrivit.
Jag blev så glad att jag grät för jag trodde aldrig nån igentligen skulle läsa det jag skriver och att alla skulle tycka jag är världens värsta ''weirdo''
Det känns så skönt att veta att man inte är ensam med att leva i konstant rädsla och behöva kämpa sej igenom varje dag.
Nu vet jag att jag inte är ensam längre och det är redan en stor lättnad.
Tack tack! alla snälla människor! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar