Ayo!

''Du ljuger''

''Du hittar bara på en massa skit''

''Du söker bara uppmärksamhet''

''Du, prova ha riktiga fysiska hinder, det är helvete om någonting är''

''Du är så svag''

''Du är för känslig''

''Sluta ha panik då''

''Sluta ha ångest''

''Vadå kan inte gå ut? Det är väl inte så svårt att gå ut''

'' Varför måste du vara så jävla prydlig? ''

'' Varför är du så tyst? '' 

'' Varför måste du alltid göra si och så? ''

''Du är galen''

''Du är konstig''

''Du är så full av skit''

''Varför gör du allting så svårt?''

Först, att ljuga om de saker jag har gått igenom. 

Varför?... vem sku göra så?

Jag sku vara så glad om jag INTE behövde prata om detta.

Jag sku vara så glad om jag aldrig änns visste vad panikångest var.

Jag är inte stolt över det jag har gjort. Jag har varit hemsk, ett riktigt jävla monster.

Jag kan ha förstört mitt rykte och den bild folk får av mig på grund av denna blogg. 

Allt bara för att jag är ärlig. Jag vill inte ljuga, jag vill vara öppen.

Dels för att jag har länge hållit allting inom mig och klarade inte av det längre, dels för att jag vill kunna få andra sjuka att förstå dom inte är ensamma, och dels för att jag vill få folk att förstå vad en psykisk sjukdom innebär.

Det finns många anledningar varför jag skapade denna blogg. 

Men jag skapade den inte för att få ljuga.

Jag totalt avstår från att ljuga. Det blir bara trubbel i slutändan.

Som jag har sagt tidigare, söker jag inte uppmärksamhet. Jag hatar uppmärksamhet.

Och det var därför jag skapade denna blogg, jag behöver inte sitta runt någon människa och prata. Jag får bara vara själv här. Jag tål inte att vara in the center of attention. Det är det värsta som finns och det är då dom stora panik attackerna visar sig. Jag vill inte framkalla panik attacker. Jag drar mig undan situationer som framkallar panik och ångest. Det är det den här sjukdomen handlar om också. Man drar sig undan. Allt blir ett hinder. 

Så att komma och säga att detta inte är ett fysiskt hinder är nästan skrattretande.

Allt må vara i mitt huvud men det kommer ut, det kommer ut i allt jag gör.

Och vad gäller att vara svag.. jag må vara svag men jag vet i vilka stunder jag behöver vara stark.

Jag är känslig men det är nånting jag är född som, jag kan inget göra.

Att säga till någon med panikångest/ ångestsyndrom att dom ska ''sluta tänka på det '' är som att säga till en döende människa att sluta att dö. Det är precis samma sak och folk som har upplevt panik attacker vet att detta är jävligt sant.

Man är inte galen bara för att man har dolda sjukdomar. Vem fan kom på det?

''Du är sjuk inombords därför är du automatiskt en galen människa och behöver ligga inlåst resten av ditt liv.''

En jävla massa skit snack tycker jag.

Förlåt att jag gör allting så svårt ibland. Men det är inte lätt. Va glad att du bara behöver se utsidan av det som finns inom mig för här inne är det kaos 24/7. Det är misshandel, det är tortyr, allting är trasigt här inne.

Vad ger folk överhuvudtaget rätten att ställa en sån fråga som '' Varför ska du göra allting så svårt? ''. 

Tänk först, säg sedan!